Jag är hemma. Skolan har slutat. Jag är slut.

Jag mår som ett as. Mådde bra idag, jag och anna åt hemma. Vi hade jättekul. Videobloggade på Annas.

Kan länka eller ladda upp videon här oxå. Sen. Jag mådde bra. När vi typ hade engelska (efter lunch) då vart allt åt.. Ja ni vet nog vad jag menar. Där pepparn växer typ. Jag känner mig ensam. Känns som att alla låtsas. Låtsas att dom skulle sakna mig om jag försvann. Men jag känner mig inte önskad, välkommen. Känner mig mer som att alla vet att jag finns, om ens det. Sen är det inte nåt mer med det. När jag ser ledsen ut kan nån kommentera, 'gud vad ledsen du ser ut' men inte som en vän, utan mer som att det är onormalt. Jag har ångest. Vll gråta. Jag vill inte ha nån bekräftelse, bara riktiga vänner som finns där. Eller så vill jag bara att alla ska vara ärliga. Så man vet. inte behöver känna det där oönskade. Om folk sa att jag var oönskad så skulle det kännas bättre. för då vet jag. Då behöver man inte tro, hoppas att alla ska gilla en. Att alla skulle sakna mig. Jag tror inte nån på skolan skulle sakna mig. Möjligtvis 2 personer. Ni vet vilka ni är. Jag vill inte säga namn för att jag är inte säker. Ni kanske oxå bara låtsas.

 

Hur som helst så tänker jag fortsätta med bloggdesignen. Har världens idé. Det känns som enda hoppet just nu. Och Docka. Min bästa vän. Kanske enda, jag vet inte.